söndag, mars 01, 2009

Judas Priest 090228







Vi makade oss i alla till Globen 19:00, trots att vi inte riktigt hade velat se varken Testament eller Megadeth. Men båda banden, speciellt Testament, var bättre än förväntat. Till en början höll vi oss i bakgrunden, men under Megadeth så började vi långsamt arbeta oss framåt mellan långhåriga drular, jeans-jacke-killar, medelåldersmän med rakade huvuden, Brunflo-bönder, tonåringar som knappt är torra bakom öronen och egentligen alla andra former av typer.

Hårdrockare är måna om sina fans började två minuter innan utsatt tid, och det var något som fortgick under hela Priest Feast. Inga väntetider, inget tramsigt ljudcheck i flera timmar och artister som uppenbarligen bjöd totalt på sig själv. 21:28 gick Judas Priest in på scenen och gjorde en sådan bra show att alla trista ord jag hört om de senaste årens liveshower bara spolades ner i toaletten på en gång.

Rob är ganska långsam på scenen, och extra långsamt idag vid en nätt ålder på 58 år. Men karln har en sådan scennärvaro backas upp av några extremt showande kollegor i bandet att man aldrig blir uttråkad. Smärta i fötter och rygg försvann i och med att Robban drog igenom klassiker efter klassiker. Min personliga favorit är, som vanligt, Painkiller - som gjordes i en närmast pornografiskt hård version och publiken var i extas. Under hela show så vandrade Rob omkring på scenen, bytte kappor och rockar, kom upp ur golvet genom hissanordningar, reste flaggor, gled in på en tron... och givetvis en motorcykel!

Publiken älskar Judas Priest och de verkar faktiskt uppriktigt älska publiken. Det var en fantastisk show och Judas bevisar att de fortfarande, efter 35 år i branschen är bland det bästa man kan se när det gäller metal!

Med ordentliga smärtor i ben, nackar, ryggar och fötter så tog vi tvärbanan till Årstaberg... och där ett ovanligt långsamt pendeltåg till Märsta. För allt var långsamt efter en sådan här konsert...