måndag, mars 23, 2009

Recension: Hercules (1958)


Okey, detta var filmen som verkligen satte igång peplum-industrin i Italien. Under dessa år, vilket traditionellt räknas från 1958 till 1964 så producerades det minst 170 stycken filmer i genren, varav inte allt för många blev stora klassiker. Hercules däremot är ett klassiskt exempel på hur en peplum ska se ut, och som äventyrsfilm håller den än idag.

Här får vi alltså för första gången träffa på Steve Reeves, och hans Hercules är naturligtvis en av de bästa i genren. Mario Bava, som också fotade filmen, påstår att det var han som inspirerade Steve att odla skägg för rollen, och det var nog ett klokt val. Handlingen är lite rörig, men i grunden handlar det om Jason och Argonauterna som måste hitta den gyllen skinnet och föra hem till sitt kungarika. Hercules hjälper dem givetvis på traven och diverse äventyr dyker upp. En viss del (kanske lite för mycket) av filmen utspelar på en ö bland en massa kvinnor med onda avsikter och sedan blir det både apmänniskor och en drake att fightas emot. Förutom det´n traditonella rivningen av templet på spektakulärast möjligaste vis.

Även om historien är standard (och satte standarden för ännu tunnare standard-storys de närmasta åren) så är det en effektivt berättad liten rulle med läckert foto av Bava och bra actionscener. Reeves, i sin första stora roll, klara sig ganska bra men fungerar bäst när han flexar med musklerna och flörtar med tjejerna. Han blev en bättre skådis senare, speciellt i mästerverket The Trojan Horse.

På slutet så blir det en kort med skön fight med en drake också, som påminner om en av dinosaurierna i The Land Unknown (1957) - det vill säga en snubbe i en väldigt stel dinosaurie-dräkt. Det coola är dock att man använt sig av Godzilla-vrålet, åtminstone i den amerikanska version jag såg, är naturligtvis en bonus för monsterdiggare som mig själv.