tisdag, mars 24, 2009

Recension: Hercules in the Haunted World (1961)


Mario Bava hade tidigare fotograferad den första Hercules-filmen och gjorde naturligtvis ett strålande jobb. Han var känd för att genomföra filmer under budget och dessutom få dem att bli gigantiska succéer. När Hercules in the Haunted World kom på tal så hade Bava tre veckor att producera filmen på. Kulisserna bestod enligt honom själv av några tempelväggar, ett gäng pelare och lite annat överblivet från tidigare produktioner. Det sägs till och med att han använde sig av en tändsticka för att simulera skepnaden av en pelare. Så det var inte mycket stålar han hade.

Hercules (Reg Park) mår inte så bra i denna film, hans älskade är svårt sjuk och det enda som hjälper är att stjäla ett gyllene äpple och tas sig ner till Hades för att genomföra ett uppdrag. Med sig har han den ärtige Thesus (som alltid stilige George Ardisson) som hjälp så beger han sig ut på ett mörkt och mycket farligt äventyr. I bakgrunden finns den onde Kung Lico, som till synes stödjer Hercules, men som egentligen är en ond trollkarl med ett gäng vampyrer/zombies på gång, och han vill egentligen bara uttnyttja Hercules resa för sina egna onda planer.

När man börjar tänka på hur billig den är så börjar man också analysera kulisserna och effekterna, men om man bortser från det så är detta faktiskt en av de mest visuellt imponerande filmerna jag sett i denna genre. Det är det vanliga Bava-trademarken som ljussättning med färger och extremt stilistiska vinklar, men den glömmer aldrig bort vad den egentligen är och bjuder på en Reg Park i högform (han är verkligen bra!) och schysta effekter där han kastar stora tunga saker på folk. I love it!

Christopher Lee är riktigt cool som den onde kungen och det är så klart att han är modellerad efter Dracula, precis som sin insats i de senaste Star Wars-filmerna.. Höjdpunkterna kommer mot slutet då Hercules måste ta sig an Kung Lico och denne väcker upp sina ascoola vampyrzombies. De flyger och hoppar och är riktigt läskiga. Bland det trevligaste jag sett i en peplum. Det dyker också upp ett monster tidigare, nämligen ett stenmonster som stapplar fram och är ganska orörligt. Det var här Gregory vaknade till liv från sitt spel, tittade på monstret och frågade helt ärligt "Is that a real monster... in the movie?"

Väldigt bra och cool peplum av en mästare som verkade kunna göra precis allt!