lördag, mars 07, 2009

Recension: The Secret Invasion (1964)


Några år innan Dirty Dozen så kom Roger Corman på den här storyn under ett tandläkarbesök. Ett gäng kriminella lovas frihet om de genomför ett farligt uppdrag bakom fiendens linjer, givetvis under andra världskriget. Corman anställda några kompetenta killar som Stewart Granger och Mickey Rooney, men det är Henry Silva och Raf Vallone som verkligen är riktigt bra. Henry Silvas karaktär är så komplex att man undrar om han inte hörde hemma i en mer ansedd film, och får lov att göra så hårda saker att man bara bugar och bockar. Vad sägs om att skära av sig handlederna för att kunna bli förd till sjuka, låta doktorerna rädda sitt liv och sedan sätta igång att döda folk runt omkring sig?

Allt utspelar sig ett mycket pitoreskt före detta Serbokroatien, med fanastiska scenerier, ganska storslagna actionscener och non-stop spänning! Corman hade en budget runt sexhundratusen dollar och får filmen att se ut som det dubbla eller tredubbla. Det är många statister, flotta miljöer, elaka nazzar, mycket explosioner och en förvånande mängd blod. Bland annat är det en stackars nazikille som får en stor krok i huvudet helt oväntat!

Tyvärr känns det som The Secret Invasion är ganska bortglömd, vilket den inte borde vara med tanken på historien - som sedan Dirty Dozen fick ta äran av - och den överlag väldigt snygga produktionen. Ibland skiner budgeten igenom, till exempel när man inte har hunnit klart inspelningarna i solljus och tvingats köra på med värsta strålkastarna för att fejka dagsljus - i utomhusscener. Det märks, men det gör inget. Corman var en av sin generations bästa regissörer och han gör ett mästerligt jobb.

Mickey Rooney är en bra skådis, men kämpar med en ganska usel irländsk dialekt. Stewart Granger har jag alltid delade meningar om, men gör bra ifrån sig. Förutom Silva är det alltså den italienska skådisen Raf Vallone som gör ett utmärkt jobb. Han lyckas båda ingjuta förtroende och farlighet i sin brutale italienare, men är samtidigt en kille som man kan lita på. När karaktärerna en efter en dör mot slutet så känns det faktiskt i hjärtat. Ett bra betyg alltså.

Detta är en utmärkt film (med en lam titel) för fans av men-on-a-mission-filmer, euro-krigsrullar och som bara vill ha lite enkel go spänning en lördagkväll.