tisdag, april 21, 2009

Mör efter Tina Turner


Som ni vet så hamnade jag på en Tina Turner-konsert av en slump, då Joao inte hade kommit hem från Tyskland. Så jag fick gå med hans make istället. Jag har ingen speciell relation med Tina Turner förutom att hon är en cool artist så jag kunde inte tacka nej till att se denna 69 år unga tant live!

Det var naturligtvis stort, fett, brett, amerikanskt, glittrigt och extremt underhållande. Hennes röst är lika mäktig som den alltid har varit och hon spelar på en extrem kaxighet som är förbaskat skönt. Men hon bjuder på mycket show och spektakel och publiken kan inte annat än att avguda henne.

Hon hade en akustisk sektion, men det som stod ut var flera av de fläskiga scenerier som hade byggts:

* Stora explosioner "antänder" den löjligt stora skärmen i bakgrunden (som hela tiden haft en bild av en ridå, och denna tar eld. Kung Fu-killar gör en vild actionscen på scenen, sedan delar sig skärmen och Tina stiger ut med världens största slängkappa... som sekunderna efteråt slits sönder och dras in bakom scenen.

* Mad Max bortom Thunderdome återskapas på scenen, komplett med postapokalytiska krigare och den där buren som finns med i filmen. Tina dyker upp utklädd som sin karaktär i den filmen och kör We don't need another hero.

* James Bond kommer in, slåss och räddar damer, ett enorm slutare vecklas upp bakom scenen, hissas upp en bra bit samtidigt som scenen lösgör sig och bilder två ramper upp till denna. Sedan öppnas slutaren och Tina kommer ut och kör Goldeneye i en otroligt mäktig version.

* Det sista som händer är att en Tina på tio centimeter klack hänger ut över en kranramp som sveper över publiken, springer omkring på dess armen och spelar upp publiken med allsång. Väldigt kul!


Det sista som sker är en riktigt röjig version av Proud Mary!

Allt var givetvis oerhört välproducerad, men med mycket humor. Det roligaste, tycker jag, var att den unga lättklädda kvinnliga dansarna då och då mycket skickligt imiterade Tinas alla klassiska - och märkliga - dansrörelser, vilket såg både roligt och coolt ut. Tanten själv var dansant och fysisk, springer om kring som om hon vore arton år, och som SVD skriver i slutet av sin recension: "Tina Turner hänger ut över publiken i en gles korg, rusar längs en smal brygga på sina höga klackar och studsar runt på sina stiletter som om ordet höftledsfraktur inte ens existerade i hennes vokabulär."

Oväntat för mig, men det var verkligen en riktigt bra show.

Jag kom hem efter tolv på natten och känner mig nu riktigt mör och seg! Det ska bli spännande att genomlida åtta timmar på jobbet i det här skicket ;)