tisdag, april 14, 2009

Recension: Grapes of Death (1978)


Bland det vackraste och mest poetiska man kan se i skräckfilmsväg är Jean Rollins Grapes of Death, en film som kanske skulle kunna tänkas vara en zombie-film, men egentligen mer är i samma genre som Crazies och Nightmare City. Det börjar med att vi får följa arbetet på en vingård. En av arbetarna känner sig sjuk, men fortsätter att jobba. De ska få nya ansiktsmasker i morgon som ska skydda mot de gifter som sprejas över druvorna. Klipp till Élisabeth (Marie-Georges Pascal) som sitter på ett tåg hem till sin by där hon ska träffa fästmannen. Hon har lärt känna en annan ung kvinna på tåget, men när denne blir mördad av den vingårdsarbetaren så är Élisabeth tvungen att hoppa av tåget och fly ut på den franska landsbygden.

Det som möter henne är en mardröm. De flesta människorna i bebyggelsen har förvandlats till mordiska galningar som sakta ruttnar upp. Deras hud brister av var och blod, men det dröjer ett tag innan de förlorar talförmågan eller förstår kreativa användningssätt av diverse vassa redskap. Hon möter ett antal karaktärer där ute i ödemarken, på väg mot den slutgiltiga vingården och hennes väntande fästman...

Jean Rollin har verkligen skapat ett mästerverk med denna långsamma, brutala och (som vanligt) erotiska skräckfilm. Nakenheten är inte lika påfallande som i hans andra filmer, men den som förekommer är smakfull och artistisk. Han har fokuserat mer byborna som med sin söndervittrade ansikten bildar den fond av otäckheter som Marie-Georges Pascal måste uppleva. Effekterna är ganska enkla (och ryktet säger att sminkeffekterna aldrig blev riktigt lyckade på grund av den intensiva kylan under inspelningen) men för det mesta väldigt grafiska. Speciellt halshuggningen, som är extremt grafisk och blodig.

Brigitte Lahaie dyker upp i en gästroll och är obehaglig i sin svala uppebarelse. Det är ingen stor roll, men tillhör absolut en av höjdpunkterna i filmen. I övrigt kan jag inte klaga på skådisarna, även om vissa av zombisarna verkar lite tafatta i sina stapplade steg. Men det gör inget, då det bara bidrar till "franskheten" i utförandet.

Jag älskar verkligen Grapes of Death. Den är uppe på mästerverkslistan över skräckfilmer som man bör se. Då den är långsam och säkert skulle anses vara pretentiös av mindre vetande så är den nog inte för alla, men om man är det minsta intresserad av fransk/europeisk film, arthouse, eurocult och zombie-film så är det en film som man måste äga. Synapes DVD-utgåva är en av stoltheterna i min samling och torde vara den bästa utgåvan som finns. Notera också hur ful orginalaffischen är, vilket är den direkta motsatsen till hur underbar filmen ser ut.

Laddar ni ner den här filmen så förtjänar ni ett skott i nacken (eller minst ett rejält rapp över fingrarna). Den här ska ägas. I orginal.