tisdag, april 07, 2009

Recension: The Mad Executioners (1963)


Jag har sett min första Edgar Wallace-film, The Mad Executioners. Det kanske inte är den första då, men det är den första jag medvetet jag sett eftersom det ska vara en klassisk krimi. I alla fall så var det ett trevligt nöje, om än inget banbrytande.

London, det hippa sextiotalet. Ett gäng självutnämnda domare och bödlar letar rätt på bevis och straffar brottslingarna med döden, genom hängning på något spektakulärt ställe. De måste också använda ett rep som hänger på polismuseét, och stjäl det varje gång mitt under näsan på poliserna. Samtidigt så härjar en seriemördare i stan, som kidnappar och drogar unga kvinnor, uppenbarligen hugger huvudet av dem och gömmer kropparna under lämpliga buskar.

Poliskommisarie John Hillier (Hansjörg Felmy) är vår hjälte som är extra envis i jakten på seriemördaren, då hans egen syster råkat ut för honom. Han är också delad i sina åsikter angående avrättarna, då de faktiskt verkar straffa rätt personer. Hans bäste vän, obducenten Dr. Philip Trooper (Harry Riebauer) är mer tveksam, men tillsammans ger de sig i kast med att försöka lösa dessa vansinniga brott!

Detta är alltså en svartvit tysk detektivhistoria som utspelar sig i London. Den bygger på en historia av Bryan Edgar Wallace, det vill säga sonen till Edgar Wallace, vars verk har blivit filmatiserade absurt många gånger. Det är mycket Agatha Christie, starka drag av Giallo (vilket inte är ovanligt då Wallace-historierna då och då filmatiserades som giallos under sextio- och sjuttiotalet) och lite lagom fräckt. Inget grafiskt, men snack om sex-mord och sånt var säkert kontroversiellt på den tiden. Tänk er tyska Hillman-filmer helt enkelt.

I alla fall är det lagom spännande och har ett överraskande slut och det är mycket dimma och mörka gränder, så det är inget fel på atmosfären i alla fall. Men har man sett en detektivhistoria så har man ändå sett denna, inget direkt nytt alltså. Själv hade jag önskat att det fokuserade mer på seriemördaren än på avrättarna, då snubben som spelar honom (Dieter Borsche) är riktigt creepy!

Jag har några till Wallace-filmer i hyllan nu, så vi får väl se vilken det blir härnäst.