torsdag, april 30, 2009

Recension: Mercury Man (2006)


Efter Ong-Bak så laddades det hårt i de thailändska filmbolagen. Ni skulle världen slås med häpnad. Först ut från samma team var Mercury Man, producerad av den legendariska Prachya Pinkaew och med fighting-koreografi av (givetvis) Panna Rittikrai. Jag såg den för första gången på bio i Thailand, och gillade den, och såg nyligen om den på DVD för andra gången. Den håller helt okey, även om den saknar den där fantastiska personligheten som Tony Jaas filmer har.

Wasan Khantaau spelar Chan, en snäll men övermodig brandman som har problem att arbeta i team. Han bryter sig hellre loss och försöker imponera, men blir givetvis tillsagd för detta. En dag så går brandlarmet i fängelset, och det är naturligtvis en anlagd brand som ska användas för att få ut den farliga terroristen Osama Bin Ali (spelas av rocksångaren Anon Saisangcharn) som vill hämnas på USA vars soldater brutalt mördade hans fru och barn. För att genomföra detta så har han fått tag i ett magiskt kvicksilver som härstammar från en av flera uråldriga meteoriter, han förvarar det i ett smycke som tyvärr har tagits ifrån honom och ligger i fängelsets förråd. En korrupt polis plockar fram det, men springer på Chan under tiden och hugger honom med smycket så att kvicksilvret blir ett med hans kropp istället! Som tur var så har terristerna kidnappat en liten pojke med övernaturliga krafter som istället ska tvingas genomföra terroristdåd... Men Osama Bin Ali vill naturligtvis har tillbaka sitt kvicksilver!

Det dröjer inte länge förren Chan börjar få visioner och snart visar det sig också att han mer eller mindre är oskadligt. Dessutom, när adrenalinet flödar, så kan han även börja brinna! Vilket blir spännande när han bläddrar i en Penthouse... Till slut visar det sig att han är en mästerfighter, kan använda sina krafter för att hoppa och flyga långa sträckor och hans syster Grace (Parinya Jaroenphon, den transexuelle thaiboxaren och skådespelarens om Beutiful Boxer handlar om) syr honom en superhjältedräkt... och nu räknas tiden ner mot den slutgiltiga terrorattacken!

Man har verkligen försökt göra något annat än Ong-Bak här, och fightingscenerna och den visuella stilen är helt annorlunda. Givetvis så är Thailands kultur viktig och det bygger mycket på lokala traditioner. Det är betydligt med Hollywood över actionscenerna, med mer klipp och i storylinen. På gott och ont givetvis. Wasan Khantaau är klassiskt thailändskt stilig till skillnad från både Tony Jaa och Dan Chupong, men saknar helt karisma för rollen. Birollerna får bära upp handlingen.

Det är en ordentlig blandning av intriger och stundtals är det ganska blodigt och sadistiskt våld, medan det kan kännas som en familjekomedi i nästan avsnitt. Inte helt ovanligt i thailändsk film, men här är det extra tydligt. De digitala effekterna är många och en del fungerar bra och en del fungerar väldigt dåligt. Mercury Man (som för övrigt ser ut som Spindelmannen) själv är stundtals animerad när han skuttar omkring, problemet är bara att man inte riktigt har fått till perspektiv och storlek speciellt bra, så ibland ser han ut som en jätte och ibland som en dvärg. Det blir även en fight mot två elefanter, vilket är kul. Den bästa scenen är en lång fight inne på en neon-skrikande nattklubb där bland annat Mercury Man fightas brinnande. Riktigt snyggt och coolt.

Mercury Man är en kul bagatell till thai-action, men saknar personlighet och en riktigt orginell vision. Tyvärr. Men det är utmärkt popcorn-underhållning.