lördag, april 18, 2009

Recension: Terror (1978)


Ni vet väl om att Studio S har släppt en av englands absolut bästa och coolaste sjuttiotalsskräckisar i dagarna? Jag avser givetvis Norman J. Warrens ultravisuella skräckfest Terror från 1978. Norman hade sett Argentos Suspiria och ville göra något lika galet, och resultatet blev en film som jag håller nästan lika högt som Argentos mästerverk. Den är absolut inte lika orginell, men lever verkligen upp till hypen.

John Nolan spelar James Garrick, en skräckproducent som just har visat sitt senaste mästerverk för ett gäng vänner, bekanta och kollegor i sin gamla villa utanför London. Den bygger på verkliga händelser från sin familjs historia och den förbannelse som sägs ligga över släkten Garrick. Naturligtvis är det en häxa som förbannade dem en gång i tiden och nu verkar det inte bättre än att damen är tillbaka! För ett partytrick som går fel väcker också upp häxan från sin sömn och en efter en så blir alla runt James Garrick och hans mystiska kusin Ann Garrick (Carolyn Courage) offer för häxans vrede!

Storyn är nästan pinsamt enkelt och är mer mindre en radda brutala mordscener, alla filmade med briljans och kreativitet av Norman J. Warren och hans team. Filmen behåller sina traditionellt brittiska rötter med torr humor och lite socialrealism, men vräker på med spektakulära effekter (för den lilla budgeten som fanns), blod och vansinnig ljudssättning som mer påminner om något från Italien. En av scenerna verkar nästan Argento själv ha inspirerats av inför en scen i Inferno. Norman J. Warren visar verkligen sin sadistiska ådra här och det känns lite förvånande att den är brittisk, eftersom den trots allt är ganska extrem för sin tid.

Detaljerna är många och det är roligt att brittiska sex-komedier får en del av handlingen, att Thriller - En Grym Film figurerar i flera scener som affisch och att kultskådisen Milton Reid har en liten roll som utkastare på en stripklubb.

Våldsamma knivhugg, svävande bilar, poltergeist-fenomen, spetsningar, nakenhet och schyst brittiskt sjuttiotal. Den här filmen har, för mig, allt som en cool skräckfilm ska ha. Studio S ska ha en stor eloge för detta släpp, då det är en film som verkligen förtjänar ett svenskt släpp.