måndag, april 20, 2009

Vill vi verkligen vara artistförsörjare?

Förtjänar verkligen alla artister att bli köpta? Ibland funderar jag på det i samband med alla artister som gråter ut i media över sina förlorade inkomster.

Betyder en nedladdning verkligen att personen skulle ha köpt musiken? Nej, naturligtvis inte. Det är bara bekvämare att provlyssna hemma än i en stökig butik eller en krånglig hemsida där man ändå bara får höra ett smakprov.

En gång i tiden fanns det inga val, och jag vill nog påstå att den allmänna musikköparen var lite naivare. Det var på den tiden en vinyl kunde säljas i tjugo miljoner exemplar på grund av en söt människa på framsidan och en bra låt och nio dåliga på plattan. Det händer givetvis fortfarande, genom effektiv marknadsföring, men långt ifrån samma omfattning.

Musikälskarna där ute är helt enkelt betydligt mer kräsna än tidigare. Jag är det, mina vänner är det och jag misstänker att det är en stor del av alla "artistförsörjare" som är det. Tack och lov för god smak! För det är faktiskt inget krav att försörja Per Gessle.

Jag är lojal mot den konst som förtjänar det och skiter högaktningsfullt i artister som klagar att de måste ut och spela live istället för att sitta hemma med en latte och se royalty-pengarna strömma från den ENORMA skivförsäljningen som skulle existera om inte deras "fans" valde en enklare väg att lyssna på musiken, nedladdningen.

Så nej, alla artister förtjänar inte på att leva på sin konst, troligen för att de inte har talang så att det räcker. Och varför ska man försörja någon som inte kan sitt jobb?