lördag, maj 09, 2009

Recension: Dead Heat (1988)


Dead Heat är en sådan där film som verkar skamlöst ignorerad. Varför vet jag inte, då den borde tilltala samma publik som älskar Night of the Creeps och andra liknande skräckkomedier från åttiotalet. Dead Heat har egentligen inte så mycket skräck i sig, men har några fantastiskt sköna och makabra scener med levande döda!

Roger Mortis (Treat Williams) och Doug Bigelow (Joe Piscopo) spelar två coola snutar som gärna ger sig in och dödar skurkar, förstör bilar och blir utskällda av sina chefer - som egentligen tycker om dem eftersom de är så bra att på att upprätthålla lagen. Vid ett våldsamt rån, där poliser och kunder faller som furor, så visar det sig att rånarna är ovanligt svåra att ta ihjäl. Kort därefter så visar det sig att rånarna egentligen hade dött veckan innan, men deras obducerade kroppar försvunnit från bårhuset! På kropparna hittas en sällan använd kemikalie, och Roger och Doug spårar denna till ett bolag som producerar medicin, hygienprodukter och annat som verkar ganska harmlöst.. och där går allt åt skogen! För det visar sig att deras fiender är... zombies!!!

Det där var handlingen i korthet, men jag har undvikit att gå in för djupt då det finns en del roliga vändningar som man bör uppleva själv. Mark Goldblatt är klipparen som bara regisserade två långfilmer, denna och The Punisher. Jag tycker han gör ett lysande jobb och hans ultravåldsamma actionstil fungerar utmärkt i det ljuva åttiotalet. Det är givetvis solsken och starka färger, stora feta squibs och gott om explosioner och gnistregn! Läckert! Stilen är heltskön och med Los Angeles som bakgrund så blir det en visuell höjdare.

Man har kul med konceptet levande döda, även då en av karaktärerna blir en zombie och måste leta rätt på sin egen mördare innan han ruttnar sönder! MPAA var givetvis framme och krävde lite klipp, även om jag tycker att det inte är så mycket. Det rör sig mest om att korta ner utdragna scener, men det mesta av slemmet och blodet finns faktiskt med. Annars är det squibsen som är blodigast. Make up-effekterna är riktigt bra och lite serietidningsaktiga också. Manuset är klyschigt men ovanligt välskrivet, med bra karaktärer och kul dialog. Jag tycker till och med att (borde jag skämmas?) att Joe Piscopo är riktigt charmig och rolig som sin vulgära tokstolle-snut.

Dead Heat har också en av de coolaste scener jag sett i en sådan här film. En skurk väcker upp en hel slakteributik från de döda, och våra vänner blir anfallna av allt från helstekta grisar till arga kycklingar! Höjdpunkten kommer sen då en stor, slaktad tjur (eller vad det nu är) brakar ut ur frysrummet och ger sig in i attackerna. Riktigt välgjord, och mycket makabert.

Förutom Treat och Joe, som båda är lysande, så dyker även veteraner som Darren McGavin, Vincent Price och Keye Luke upp och förgyller rollistan!

Trist nog en bortglömd åttiotalsklassiker som är betydligt bättre än vad ryktet säger.