söndag, maj 03, 2009

Recension: End of the Line (2007)


Äsch, jag kan inte hålla mig. End of the Line är absolut en av de coolaste och brutalaste skräckfilmer jag sett på ett bra tag. Det är inte så att den är megaspektakulär eller har vansinnes-effekter som Midnight Meat Treain, men den känns så rätt bara. Regissören Maurice Devereauxs förra film är den intressanta men ojämna TV-satiren Slashers, som jag nog ska ta och se om snart.

I alla fall så utspelar sig större delen av filmen i ett nedgången tunnelbanesystem. Några olyckliga stackare blir fångade där nere medan galna kristna sektmedlemmar börjar döda alla, i jakten på rädda själar från den kommande undergången. Den vi främst får följa är Karen (Ilona Elkin), en sjuksköterska med märkliga visioner av missbildade människor, och hur hon och de andra försöker fly upp ur mörkret för att rädda sig själva. Eller är det så att armageddon faktiskt håller på att ske, och att sektmedlemmarna har rätt hela tiden!

Det enda som tillhör en riktig tunnelbana i filmen är en perrong och en gammal vagn, annars är allt inspelat i andra former av underjordiska miljöer, och det fungerar väldigt bra. Trots att filmen verkar vara inspelad med digital utrustning, så är det inget man reagerar på. Det ser alltså inte ut som Blå Måndag om någon är orolig för det ;) Naturligtvis så bygger mycket på fin ljussättning och en regissör som uttnyttjar dessa små miljöer till att luras ordentligt.

Våldet är väldigt brutalt och äckligt. Både sektmedlemmar som våra hjältar går fram ordentligt mot sina fiender, och det finns alla åldersgrupper representerade i bodycounten. Det blir dock aldrig "snyggt" som i till exempel Midnight Meat Train, där det visuella är viktigaste i kombination med slow-motion och lite mer avancerade effekter. Här blir folk halshuggna, yxhuggna, stuckna och slagna rakt upp och ner och det är en hel del saftiga gobitar att räkna med.

Det är en skräckis med religiös tema, och dessutom en skräckis som är lite kryptiskt. Vilket är underbart. Slutet är fantastiskt, och så jävla snyggt. Dessutom lyckas man få till en undergångskänsla utan att visa en enda kaos-scen (förutom lite arkivmaterial som får skildra lite av undergången på en TV). En av karaktärerna tar sig till exempel upp på marknivå, men det enda vi ser är ambulanser, polisbilar, brandbilar och oljud utanför fönstrena - och man köper det ändå.

Klarar man av en film som inte ser ut som dyng-Arn så bör man se den här. Eller köpa den, som jag tidigare skrivit.