måndag, maj 11, 2009

Recension: Freeze Frame (2004)


Jag kommer ihåg hypen kring Freeze Frame. Lee Evans var en hipp, cool komiker som varit med i lite kommersiella rullar som There's something about Mary, The Fifth Element och Mousehunt, och nu tog steget in i en riktigt mörk thriller delvis filmad digitalt. Det var mycket snack, sedan försvann filmen mer eller mindre på en gång. Jag glömde också bort den, tills att jag kom ihåg den för några veckor sedan och letade upp den på DVD. Höll den då? Eller var hypen bara... hype?

Evans spelar alltså Sean Veil, som tio år tidigare blev anklagad för ett trippelmord. Två barn och deras mor. Han frikändes dock, men polisen ser honom egentligen som den ende misstänkte. Saul Seger (Ian McNeice) är en profilerare som tjänade en rejäl hacka på rättegången och uttnyttjat fallet till att sälja tonvis med böcker, och den som fortfarande hetsar polisen och media på Veil.

Så hittar man liket av en prostituerad kvinna. Hon har levat begravd i fem år, och givetvis misstänker man Veil. Men Veil har de senaste tio åren dokumenterat varje, exakt varje, fotsteg han tagit. Han har filmat sig själv dygnet runt, hans hem är fyllt med kameror och när han går ut så går han omkring med en bärbar kamera på bröstet, alltid med ansiktet i bild så att han blir lätt att identifera. Han rör sig enbart i områden där det finns bevakningskameror och utmärker sig medvetet genom att raka huvud och ögonbryn. Allt så att vittnen ska kunna bevisa att han inte har befunnit sig på platsen för ett eventuellt annat brott.

Det är bara det att bland hans nittiotusen band så saknas precis banden som ska bevisa att han är oskyldig... och när de väl dyker upp, begravda tillsammans med kvinnan, så visar de bara hur han umgås med henne, tar med henne hem, hon blir rädd och springer... och sedan inget mer...

Freeze Frame är en intressant film som har ett fantastiskt framträdande av Lee Evans. Han ger verkligen allt och är extremt underlig och bisarr, men utan att att bli en parodi på en paranoid galning. Filmen är läcker rent visuellt med splitscreens, digitalt material och ren film. Veils är beläget i en fabrikskällare och är som hämtat ur en fransk arthouse-skräckis.

Filmen är faktisk klockren den första timmen, men sedan - och det är det många recensenter som påpekat - så blir den lite väl ogenomtänkt och ramlar in i ett helt gäng vändningar som känns lite parodiska, som hämtat från Svarte Orm eller något liknande. Det blir mycket brittisk tv-deckare över karaktärerna och allt faller ihop till en final som bara delvis är lyckad.

Jag gillade filmen, mest för att Lee Evans är ruggigt bra och att filmen är grymt snygg. Hade bara sista tredjedelen varit lite bättre och solidare så hade filmen varit jävligt bra. Nu blir den bara bra och inget mer än så. Men jag rekommenderar er en titt. Den finns på cheapo-dvd och är värd ett inköp.