lördag, mars 14, 2009

Lördag - Deepak, DVD-rea och god mat

Vi var dödströtta igår. Jag tror vi båda somnade runt 21:30! Vaknade upp vid sju-tiden och tittade på Children of the corn 2 (det kommer en recension med de tre första filmerna så småningom) och var extremt seg.

G har börjat läsa in sig på Deepak Chopra nyligen, så han satt och tittade på Youtube-klipp med karln samtidigt som jag insåg att jag måste ha nya byxor. Så in till stan där jag lade ut 1100 kr på byxor och bälte, sedan åt vi för 200 spänn på Saifon och sedan råkade det vara DVD-rea på Megastore så jag köpte för 400 kr... G funderade om det fanns någon Deepak-dvd, så på Åhléns så hittade vi en sådan - 200 kr borta igen :)

(G väntar på lön, om ni undrar, så just nu är det jag som står för ekonomin i hushållet)

I alla fall hem igen, tittade på Citizen Ruth (som jag köpte för 45 kr på Megastore). En fantastisk film med Laura Dern i titelrollen som dras fram och tillbaka mellan en grupp anti-abort-människor och dess motståndare. Sjukt rolig, smart och Burt Reynolds som peddo-pastor. Rekommenderas varmt till alla.

Märkligt nog så blev det mer Deepak då vi upptäckte att SVT2 visade en dokumentär (eller vad man ska kalla det) om Deepak och Mike Myers och en improviserad föreställning de hade tillsammans i New York. Mycket intressant.

Har funderat allt mer på min fars mormor, Julia - som var en speciell kvinna. Ska försöka forska lite mer om henne, fast just nu vill jag bara se lite bilder så att jag kan skapa vision av tanten. Sedan får vi se vad jag hittar mer.

Nu gör vi varma mackor... och roligare än så var det inte den här lördagen.

Bloggare för Mona


Givetvis stödjer jag Mona! Hon är en toppenpolitiker och är tusen gånger mer människa än det kalla psykot som råkar ha makten just nu!

Filmtips: Loch Ness Terror


Jag tänker inte recensera den här filmen, för det har Jocke och Lizzard gjort så bra tidigare. Men jag vill i alla fall tipsa om den och att det är en mycket charmig och trevlig creature feature, som absolut tillhör en av de bästa och mysigaste filmerna som haft premiär på Sci-Fi Channel. Den har helt okey med gore, effekterna är ojämna men fungerar, skådisarna är bra och filmen är snygg - speciellt utomhusfotot är av väldigt hög klass. Paul Ziller har tidigare regisserat Snakehead Terror, som även den är sevärd. Orginaltiteln Beyond Loch Ness är egentligen mer logisk, men vem tackar nej till lite terror! :)

fredag, mars 13, 2009

Magnus från Småland

"Hej heter magnus. bor i småland. Hittade ditt nr på mitt gamla nr. Funderade på vem du är? Ålder? Var du bor? Hoppas du vills vara. Kram."

Det här messet fick jag idag och jag har verkligen ingen aning om vem människan är. Naturligtvis kunde jag se vilket nummer det var, men det gick inte att spåra. Naturligtvis tänker jag inte svara, kan säkert vara något sätt att skinna mig på pengar - eller så har jag helt enkelt inte lust med något anonymt wacko som jag glömt bort för länge sedan. Cynisk som jag är. Vi får väl se om han hör av sig igen.

Fred Anderson #8


Nästa Fred var en riktigt fin kille. Han sitter och väntar på dödsstraff just nu. Så alla Fred är inte goa gubbar, det finns en del råbarkade rackare också.

Fred Anderson was convicted and sentenced to death for the murder of a bank teller, which occurred while he was robbing the United Southern Bank in Mount Dora, Florida.
Entering the bank near closing time, he ordered the only two bank employees present into the vault and had them fill a trash can liner with money. He then asked them who wanted to die first and began shooting. Heather Young died from gun shot wounds and Marisha Scott survived, but was paralyzed.


länk

onsdag, mars 11, 2009

Min filmsamling på DVD Aficionado!

Så, då har jag nästan fått upp alla filmer jag äger på DVD Aficionado. Jag har drygt 200-250 titlar till som inte fanns i databasen och som jag inte kände jag kunde hitta någon passade release till.

Jag har faktiskt fuskat. Till exempel finns det flera utgåvor, naturligtvis mainstream-filmer från större bolag som är exakt samma utgåva och framsida i nästan alla länder - har det då varit en svensk utgåva och det inte funnits, så har jag helt enkelt valt det som sett bäst ut. Finns lite andra varianter på detta givetvis, men jag vill nog påstå att samlingen nu på nätet är väldigt korrekt. Synd bara på de där andra filmerna som inte fanns.

Naturligtvis ska jag sätta mig och välja ut den filmer som jag anser bör finnas i deras databas och lägga in dem med bilder, info och allt som behövs. Jag har redan gjort det ett par gånger som test och det verkar både gå snabbt och effektiv att få databasen uppdaterad.

Så, varsågod och ta en titt på mina 1600+ titlar, där uppdaterade i genrer och här rakt upp och ner, film för film!

(och ja, jag beklagar att några få dåliga filmer finns i samlingen - jag har ett förflutet som recensent på GameReactor och då fick man tonvis med usla rullar från Scanbox)

Recension: Steel Frontier (1995)


För många år sedan satt jag på Charles Aperias kontor och slöade. Jag bläddrade i lite gamla broschyrer och hittade ett flott reklamblad för Steel Frontier, ett actionspektakel i postapokalyptisk miljö med Joe Lara i huvudrollen och producerad av PM Entertainment Group. En lång mening som förtjänar sin storlek, för postapokalyps och Joe Lara kan inte bli fel. Speciellt inte i kombination med Richard Pepin och Joseph Merhi.

Joe Lara spelar Johnny Yuma, en Jesus-aktig revolverman som glider omkring i ett störtat USA efter det stora kriget. Mänskligheten har försökt bygga upp små samhällen. Tyvärr så åker en galen general omkring, spelad av Brion James, tillsammans med sin armé av sluskar. De kallar sig Death Raiders och skövlar samhälle efter samhälle, tar över och skapar en militär styrning på varje ställe. Generalen har med sig sin son, som ska ta över efter honom, och den lågmälde Roy (Bosse Svenson!).

När Yuma blir tillfångatagen, mer eller mindre frivilligt, av Death Raiders så ansluter han sig oväntat till gruppen - men använder det som ett skäl för att egentligen slå hårt mot hårt och sätta stopp för Death Raiders!

Ja, det här är en mycket rolig och charmig actionrulle. Budgeten är låg, men filmen är grymt snygg och har en bra postapokalyptisk stämning. Det är mycket ökenlandskap, fabriksområden, ombyggda bilar och en allmänt smutsig misär. Filmen börjar med två feta actionscener, gott om explosioner och squibs. Laras karaktär introduceras och han är helt klart höjdpunkten i filmen. Lara har nog aldrig varit bättre och han äger varenda scen han är med i. Cool som fan helt enkelt. Sedan blir det lite lugnare i någon halvtimme, för att sedan trappas upp igen under de sista fyrtiofem minuterna.

Explosionerna är enorma. I ovannämnda reklambroschyr så skryter man med att man har en av världens största filmexplosioner (man spränger en gigantisk betongsilo), men det sprängs så mycket på slutet att det är som julafton för oss b-actionälskare. De bilstunts som förekommer är verkligen fenomenala, som vanligt, och ser ofta riktigt farliga ut. Den klassiska snurr-vurpan dyker naturligtvis upp och det tackar vi för.

Förutom att den segar ner sig lite mitt i så är det en utmärkt actiondänga med en fullkomligen strålande Joe Lara.

Idag har jag (tills nu)...

1: Halkade ner på knä utanför kommunhuset i Märsta. Tog emot mig med vänster hand. Det gjorde ont.

2. Gick en minut till och halkade baklänges i den lilla backen bakom. Tog emot mig/ev landade på vänster hand. Det gjorde ont.

3. På lunchen så kommer jag inte på vad räka heter och slår sedan till restaurang-killens anteckningsbok med vänster hand så att den far upp i luften och landar i hans famn.

4. Någon minut senare ska jag hälla upp Miso-soppa, häller fel och rakt på min vänstra hand. Det gör ont, men låtsas som ingenting då det är några tanter bakom mig.

Detta var allt extra smärtsamt då jag igår lyckats skära mitt vänstra långfinger med en av mina (då) oklippta högernaglar.

Så man undrar vad den här dagen mer har att erbjuda för spännande...

Gnällmageddon


Det hände igen i morse. Ja, det händer nästan varje gång jag åker pendeltåg (inte tunnelbana av någon anledning, kanske på grund av att det är mindre tråkigt). Jag lyssnar alltid på musik när jag går utanför dörren, och jag anser att man ska lyssna på musik högt. Ser ingen poäng att man måste anstränga sig för att höra musiken. Jag har ett par rejäla Sennheiser-lurar som jag älskar och det läcker säkert ut något ur dessa när musiken kör på.

Och det händer ALLTID att någon som sitter i närheten börjar gunga huvudet i takt till musiken. Eller fötterna eller någon annan lem. De tittar oftast på sin kompis och ler, som om de faktiskt tror att jag inte ser dem eller att jag inte förstår att musiken kan höras ut. Hur man överhuvudtaget kan tycka en sådan sysselsättning är rolig är helt oförklarlig. Jag antar att de bara vill dumförklara sig själv på något sätt.

Vad gnällig jag låter nu. Jag blir inte eller upprörd, utan snarare så är det ett irritationsmoment. Folk är alltså mer korkade än vad man kan tro.

Sedan har vi det här med att se film med folk. Har de inte sett filmen så lyckas de STÄNDIGT förlora koncentrationen precis när något intressant eller viktigt ska hända. De kollar precis ett SMS, pratar med någon, tar en rökpaus eller något annat ovidkommande precis när det kommer en viktig twist i handlingen, ett chockerande avslöjande, en cool splattereffekt eller något annat som kräver totalt uppmärksamhet. Då måste man påpeka detta subtilt, kanske genom en neutral kommentar till sig själv som gör att ens filmpartner förstår att nu händer det något. Själv brukar jag dra till med "Ojoj..." eller "Nu händer det grejor..." - fast som om jag säger det till mig själv.

Tyvärr innebär det också att man så smått hypat det fantastiska som ska hända och då faller det naturligtvis platt för den andre som tittar.

Och när vi ändå igång, vem fan lät någon designa denna scat-influerade förpackning till ICA's kakao? Gick designen inte igenom någon form av utvärdering på vägen? Men den bidrar i alla fall till att man köper en godare kakao :)

tisdag, mars 10, 2009

Recension: Eyes Of Crystal (2004)


Jag antar att ni alla sett Eros Pugliellis Eyes Of Crystal, en av tvåtusentalets bästa giallos? Om inte så bör ni genast se detta brutala och snygga mysterium på en gång.

Komissarie Amaldi (Luigi Lo Cascio) är en ung och hetlevrad polis som efter att fått uppleva att hans första flickvän, vid sexton års ålder, blev våldtagen och mördad är helt besatt av att sätta dit män som slår till mot kvinnor. I början så skjuter han en våldtäktsman i knät, men helst av allt vill han skjuta skallen av mannen. Samtidigt börjar en märklig mördare härja i stan. Han - eller hon - tar kroppsdelar från sitt offer och ersätter dessa med konstgjorda lemmar. Mördaren stoppar även upp offret med tygremsor, som om offret vore ett uppstoppat djur.

Samtidigt får Ajaccio (Simón Andreu), Amaldis kollega, beskeded om att han har en tumör i skallen och inte har långt tid kvar att leva. Detta precis när han ska gå i pension. Han läggs in på ett sjukhus och där börja han få tumör-relaterade visioner från sin barndom, om sin tid på barnhem... och dessa verkar ha en koppling till morden. Snart så börjar fler offer skördas, blodigt, och dessutom verkar denna okända gärningsman stryka omkring på sjukhuset...

Den är så vacker och välgjord, och samtidigt rent klar giallo utan några hämningar. Det som sätter den här före många andra i genren är att manuset och karaktärerna är i toppklass. De tillåts ha djup och den lilla kärlekshistorien och hjärntumören känns helt och hållet logiska och stör inte handlingen alls. Det blir mycket vackra miljöer, antikviteter, många falska ledtrådar och snygga och ganska blodiga mord. Effekterna är välgjorda och grafiska.

Detta är dessutom en sådan där giallo där jag hela tiden glömmer bort vem mördaren är, vilket jag bara är tacksam för. Så det blir ändå en överraskning på slutet när man får se mördaren ordentligt för första gången. Franco Ferrini (Argentos gamle parhäst) är för övrigt en av manusförfattarna och är antagligen den som står för intrigknåpandet, då det är i högsta Argento-klass.

Ett måste för giallo-fans.

måndag, mars 09, 2009

Mina tio svenska favoritfilmer!


Oj, det här är svårt. Men jag ska försöka med att sammanställa mina favoriter inom svensk film. Som vanligt utan inbördes ordning. Problemet är väl att jag inte är speciellt förtjust i svensk film och det mesta som produceras och har producerats är väldigt mediokert. Men naturligtvis finns det undantag.

En Kärlekshistoria
- Kanske den enda på listan som är helt perfekt, från skådespeleri, manus, foto och regi. Jag kan personligen inte hitta något som är fel på den och förvånas än idag hur sjukt naturliga skådespelarna och dialogen är. Det är som att se en dokumentärfilm, fast i spelfilmsformat. Jag är ingen större fantast av kärlekshistorier, men den här är så äkta och så intelligent att jag har svårt att värja mig.

Mannen på Taket
- Jag har skrivit om den många gånger och det är en rulle som blir bättre och bättre. Den har allt som jag vill ha med en film (förutom gummimonster) och trots en ganska ojämnt skådespelarensemble så känns det extremt autentiskt. Det bästa med den är att man bjuds på någon timmes tokbra drama, för att sedan bjudas på spänning i en timme till. Dessutom action, squibs och världens bästa Carl-Gustaf Lindstedt.

Thriller - En Grym Film
- Hypad exploitation som faktiskt är riktigt bra och har en konstnärligt integritet, i alla fall stundtals. Förutom att den är vacker som få, så lyckas den även slå oss i ansikten med knutnäven i några obehagliga scener. B-action och slowmotion blir det massor av och ett klassiskt spagettiwestern-influerat slut.

Mannekäng i Rött
- Egentligen så kanske Damen i Svart eller Vita Frun komma här, men denna vulkan av färger är så läcker och så banbrytande att den helt enkelt måste ha tjänat som inspiration för Maria Bava några år senare. Lite småseg, och humorn har åldrats, men snygga set-pieces, läskiga smygarscener och ett välskrivet manus gör detta till en deckare i världsklass.

Yngsjömordet
- Ännu en Arne Mattsson-film och kanske hans bästa. Dramatisering av ett känt mordfall och det är nog bara Arne som kunde få till klassiskt svenskt bondedrama i kombination med en effektivt thriller. Filmen stoltserar även med kanske Sveriges första grafiska halshuggning. Varför ingen gett ut den här på DVD är en skam.

The Ninja Mission
- Givetvis, Sveriges enda riktiga berömda actionfilm (dvs en film som drivs framåt av actionsekvenser) som faktiskt håller bra än idag. Den är skabbig och stundtals ful, men har också otroligt snygga och stämningsfulla scener. Våldet är sanslöst och slår mycket av det internationella på den tiden. Jag älskar den.

Mannen från Mallorca
- Smart och välskriven snutthriller som brukar komma i skymundan bakom Mannen på taket och I Lagens Namn. Själv tycker jag det helt klart är bland det bästa man kan se av svensk åttiotalsfilm och nästan, men bara nästan, i klass med Widerbergs andra polisrulle.

Resan till Melonia
- Har man inte sett Per Åhlins film så bör man göra. Det är samhällssatir när den är som vassast och roligast, men samtidigt har den en skönt barnslig och värmande humor. Den lille poeten som är lite ringrostig på morgonen med sina poem är en höjdpunkt.

Och efter Skymning Kommer Mörker...
- Obskyr film och lite ojämn, men fortfarande en av de märkligaste och coolaste svenska filmern jag sett. I praktiken en svensk seriemördarthriller á la Lynch och Cronenberg, fast med premiär långt innan alla liknande filmer fick berömmelse. Surrealistiskt, brutal och cool som fan.

Flicka och Hyacinter
- Hasse Ekman är Sveriges mest underskattade regissör tillsammans med Arne Mattsson, men visade gång på gång vilket geni han var. Det här nyskapande och enormt välskrivna dramat kanske är lite förutsägbarare idag, men på sin tid genialt och fortfarande lyckas den beröra. Karl-Arne Holmstens schlager-sångaren är min favorit. Man undrar vem det är han driver med?

Det blev tio filmer ändå! Jag skulle säkert kunna gräva upp mer, Bergman kanske - men det valet är så trist... Så, vad gillar ni för svenska filmer?

Lunchproblem

Att äta lunch ute varje dag är inte bara bekvämlighet och lathet, utan innebär också stora fysiska ansträngningar. Idag så tänkte jag gå till Industri, som restaurangen heter, och käka pannbiff ("späckad" med fetaost och soltorkade tomater!).

Tyvärr, trots att jag tog en sen lunch, så var det rena armageddon på restaurangen och det stod tonåringar ut till vägen i stort sett. Tonåringarna äter där också då deras skola har en deal med restaurangen. Jag orkar inte vänta så länge så jag beger mig till Server - ett hyfsat ställe vars största nackdel är att man måste sortera bestick och sådana tillbehör själv efter att man är klar. Men vad kan man förvänta sig efter att ha betalat 75 spänn för en lunch ;)

De hade lasagne, vilket är fenomentalt gott. Så jag kliver in, kommer till innerdörren och ser där ur de med stora blåa streck har ritat över lasagnen. Nu fanns det bara typ fiskpudding och blodtarms-soppa kvar. Nåt äckligt var det i allaf all. Suck. Vad ska jag göra nu då? Ja just det, det ligger en lunch-restaurang med thai-tema bara ett tiotal meter bort. Så jag promenerar dit och finner att stället har stängt! Igenbommat, låst, tömt. Efter många år. Ingen av mina kära kollegor hade givetvis nämnt det för mig. Tack.

Så det blev S:t Göransgrillen. Jag, två asfaltsläggare och lugn och ro med lite skräpmat. That's the way I want it.

Helgens DVD-inköp


Det blev en del filmer, både köpta i stan och beställda, från och med i Fredags:

The Secret Invasion - mycket stabil rulle av Corman.
Strip Nude For Your Killer - cool giallo.
Scorpion With Two Tails - man får aldrig nog av mordmysterier.
Curb Your Enthusiasm, säsong 1 - vilket visade sig vara helt min humor.
Grand Prix - John Frankenheimers racingrulle.
The Getaway - bra action av Peckinpah.
Martin - Romeros fina film.
Forty Guns - western av Samuel Fuller.
The Last Legion - ny sword & sandal.
Far Cry - Jepp, Uwe Bolls senaste i en oklippt 2-discare från Tyskland.

Ska försöka snåla lite nu. Har väldigt många osedda filmer... pust.