torsdag, september 16, 2010

Men den kristna hederskulturen då?

Alla ska ha rätt att leva sitt liv utan att bli kontrollerad, hotad, misshandlad av sin familj och övriga släktingar. Därför är det viktigt att motarbeta sådana tendenser i samhället. Det märkliga är att den största religiösa grupperingen i Sverige är kristendomen. Det finns inom kristendomen, liksom islam, en mängd olika inriktningar - alla med sina egna knäppskallar, dårar, kriminella och alldeles underbara människor - som samhället i stort alltså.

Problemet är bara, enligt Alliansen - med Folkpartiet och KD i spetsen - att det existerar enbart muslimsk hederskultur. Sverigedemokraterna påstår samma sak, men eftersom de är sådana pajasar så refererar jag inte till dem igen. Det kristna synsättet är bra och fint och har ett rent samvete. Faktum är att denna åsikt, att Islam är den enda onda religion, blir så absurd att det blir komiskt. Tragikomiskt. En middagsslö självgodhet som ärvts av Göran Hägglund från Alf Svensson, som sakta glidit över till hela Alliansen – samt dess egocentrerade väljare.

Ni kommer ihåg Knutby? Något som av kristna företrädare benämndes som något speciellt, något som inte händer i vanliga fall. Min mor, när hon först läste nyheten, ringde upp mig och sade ”Det finns så många Knutby i Sverige” – och det stämmer. Under en del av min barndom växte jag upp på Venngarn, en frikyrkligt behandlingshem. Kopplingarna med Pingströrelsen var givetvis extremt starka, även med den numera till synes rumsrena Livets Ord. På Venngarn blev ungdomar tvingade att gifta sig med varandra, jag minns starkt hur en onönskad graviditet resulterade i ett tvångsgifte. Några tonåringar hade sex i skogen bakom slottet och detta var naturligtvis en stor skandal som tystades ner, dessa förbjöds träffa varandra. En vuxen man blev tvingad att gifta sig på grund av utomäktenskapligt barn i Pingstkyrkan i Östersund, vilket också känns absurt att fundera över så här i efterhand.

Skilmässor var något obehagligt och hade svårt att accepteras av dem som bestämde, eller hade någon form av inbillad makt på Venngarn. När min mor ville skiljas från Harry, den psykopatiska mannen som hon tyvärr delade hus med under den tiden, så ställde sig ledningen på Harrys sida. Detta trots att han var våldsam, hotfull, visade pornografi för icke myndiga pojkar, hotade att spränga mig i luften osv osv. Men eftersom både min mor och Harry var goda representanter utåt för Venngarn så var skilsmässa inte bra. Kvinnan skulle rätta sig efter mannen i det här fallet. Naturligtvis blev det inte så, Harry dumpades och tur var väl det. Som kvinna måste man vara stark i dessa sällskap.

Jag minns också den ”fine” Pingstvännen och flerbarnsfadern som enda kvällen kunde stå och vara helig i Filadelfia och nästa kväll slå en av sina adoptivsöner blodiga.

Allt detta är hedersrelaterat, och är bara en liten del av det jag sett och upplevt. Det handlar om att kontrollera sina medmänniskor, sina barn och dem som man påstår sig älska. De måste rätta sig efter den religiösa kristna mallen, annars blir de utfrysta.

Vi räknar med att det finns mellan niohundratusen och en miljon bekännande kristna i Sverige. För muslimer rör det sig om cirka tvåhundrafemtiotusen personer, men det korrekta talet (enligt SIFO) bör vara mellan fyrtiofem och nittiotusen bekännande muslimer som utövar religionen. Av dessa är det några promille som kan anses var extrema. Hur siffrorna mer ligger till bland kristna vet jag inte, förutom att de är så oerhört mycket fler. Det är naturligt, då Sverige tyvärr måste anses vara ett kristet land.

Vad som är spännande i detta är hur oerhört mycket större hederskulturen måste vara inom den svenska kristendomen jämfört med vår muslimska befolkning... fastän ingen pratar om problemen och avfärdar Knutby som en bagatell. Om jag, som levde under skuggan av Lewi Petrus under tio år har sett så mycket, hur mycket mer finns det egentligen?

Vad vi måste göra, oavsett frälsaren heter Muhammed eller Jesus, är att visa att den inte kan styra oss eller andra. Vi ansvarar för våra egna liv och låter ingen påhittad gud styra våra öden.